Förlossningsberättelse
Tisdagen den 9 februari fyllde Hampus kompis Mackan år.
Vi tänkte att det skulle vara roligt om bebisen skulle komma den dagen, jag hade ju trots allt gått 3 dagar över tiden. Men sen tänkte jag att "nä det skulle vara bättre om h*n kommer imorgon, den 10onde) för jag tyckte att bebisen skulle få en egen dag och 10 02 10 lät coolt, hehe.
Natten till den 9onde gick jag upp vid 5 tiden för att kissa
Då såg jag att slemproppen börjat lossna, och jag blödde lite, så jag ringde pappa, för att informera, sen Pia och sen förlossningen. BM sa att jag skulle komma in vid 7-8 tiden för dom byter personal kl 7. Jag gick o gjorde frukost och klockan 9 ca så åkte jag Pia och Julia till förlossningen. Fick sitta i ett sånt där rum med CTG kurva, Julia var otålig och sa "se till att få ut Felice" som bebisen hette då, hehe. Inga värkar registrerades och vi åkte hem igen.
På eftermiddagen efter jobbet skulle mamma komma och lämna något
Då hade jag börjat känna lite värkar, men det visste jag inte då. Trodde det var förvärkar, men sa ändå till mamma att jag kände av dom, för dom var inte riktigt av samma "karaktär" som de andra förvärkarna varit. Men eftersom det brukar ta lång tid för förstföderskor och sådär så tänkte vi inte så mycket på det, klockan var då 18 ungefär. Mamma åkte hemåt, och jag satt mig vid datorn, då hade jag lite ondare, och det blev värre allt eftersom minuterna gick. Konstigt tänkte jag efttersom jag ställt in mig på värkar 2 dygn typ haha. Efter ca 30 min ringde mamma igen och sa att hon var på City gross och undrade om hon skulle handla nått till mig, eftersom om jag hade ont kanske jag inte skulle orka gå o handla dagen efter t.ex. Kommer ihåg iaf att jag bad henne köpa Piggelin som jag förövrigt åt upp den sista av nyss haha. När mamma kom tillbaka hade jag ännu ondare, och nu var det rätt jobbigt. Pratade med Erika på msn, Hampus & Pia i telefon och mamma brevid mig. Tillslut sa jag att mamma kunde åka hem för jag tänkte försöka sova utifall det var dags senare på morgonen / dagen efter. Mamma åkte och jag fortsatte prata med Erika på msn.
Efter mycket om och men bestämde jag mig för att traska ner till dom och äta tårta, Mackan fyllde ju år.
Dom erbjöd sig att komma till mig istället eftersom jag hade ont, men jag hade bara mammas ord i skallen, att det skulle ta lång tid, med många timmar bestående utav värkar. Nää fyfan tänkte jag, bäst o skynda på, så jag drog på mej uggsen och den för små vinterjackan och traskade iväg, det var mycket snö så det var jobbigt som fan. Fick stanna och vila lite då och då trots att det bara är 1 hus emellan oss, haha. När jag kom fram åt jag tårta mellan värkarna och Mackan och Erika satt o kolla på mej med medlindande, hehe, samtidigt som Erika klockade värkarna. Vi skrev upp ca 7 värkar och då var det max 2,5 minuter emellan, så jag tänkte att det var lika bra att ringde förlossningen, sagt och gjort. Dom sa att jag skulle komma.
Jag ringde mamma och berättade att det var 1-2 min mellan värkarna, och hon var förvånad.
Jag sa att jag hade ringt förlossningen och att vi skulle åka in, så hon åkte från Skutskär och vi bestämde att vi skulle mötas utanför min port. Mackan & Erika hjälpte mig tillbaka, vi gick upp och hämtade mina BB väskor och sen åkte jag & mamma iväg, klockan var då 21.
När vi kom fram fick jag sitta med CTG kurva 30 min
Sen kom en BM och sa att jag hade starka fina jämna värkar och jag traskade vidare till ett förlossningsrum, jag hade jävligt ont då, men kom ihåg att jag tänkte att det här är knappast det ondaste jag kommer att ha i livet. Jag bytte om till den snygga klänningen (HAHA) och gamling trosor, sen lag jag mig på britsen och sa att jag var hungrig, jag hade inte ätit nått den dagen, förutom tårtan haha. Min BM gick och hämtade mackor och nyponsoppa, drack kanske 2 klunkar av soppan. Sen kom Hampus & Pia, och då skulle dom sätta nålen i handen på mig, men som endel vet såg mina händer och fötter ut som nån hade blåst upp dom så dom fick inte tag på på nån ven HAHA så dom satte den i armen istället. Mamma och Pia åkte hemåt och jag pustade på och Hampus var fkatist jätteduktig och hjäpte mig. Kommer ihåg att han frågade BM om hur länge det var kvar o så, dom skrattade o sa att vi kunde få va kvar till nästa kväll. Fan heller tänkte jag. Och tji fick dom.
Ja nu äre lite suddigt men värkarna kom tätare och tätare.
Jag sa att jag ville ha EDA, så dom ringde narkosläkaren, ja då är karln upptagen så jag får vänta. Kul tänkte jag. Dom försökte få mej att testa lustgas men jag ville inte ha sån, och inget annat heller. Låg där o fokuserade på en lampa när värkarna kom, samtidigt som Hampus stod där " andas, andas ".
Just ja, glömde säga att när jag kom in till fl på morgonen var jag öppen 2,5 cm och när jag kom in på kvällen var den ca 4. Nu när dom kollade igen var det kanske 7. Tillslut kom narkos och då kollade dom igen, jag var då öppen 9 cm så det var egentligen ingen idé med EDAN men dom satte den iaf. Märkte ingen skillnad alls, kanske för att den ska underlätta värkarbetet, men det hade jag redan fixat utan någon bedövning.
Tillslut började det trycka neråt och jag sa att jag ville krysta men då sa hon nej och jag blev arg, tjatade flera ggr men hon sa nej fortf.
Det var väldigt jobbigt när jag inte fick krysta, höll på hulka o greja. Fy hur jag lät, men jag kunde inte hjälpa det, haha. Stackars Hampus som var tvungen att höra det :-P Efter ett tag e hela livmodertappen utplånad och då säger hon "nu kan du krysta, ta i allt du kan." Eehh.. jaha, hur ska jag göra nu då tänkte jag, sen sa jag att jag inte vågade, var skiträdd för att hela jag skulle spricka, kändes ju som det när det tröck neråt. Men sen tryckte jag och i början kändes det värdelöst, som om ionget hände. Men sen kände jag huvudet och tjoffs så var HAN ute, det var värsta häftigt när han kom ut, och jag såg en pung och skrek till Hampus att det var en pung här, det var en pojke! Jag kom ihåg att jag tänkte att allt var nollställt, vi hade ju köpt tjej grejer, o nu var det nollställt, inget namn, ingenting. Men sen kändes det som att jag visste att det var han som legat där inne, min lilla prins.
BM lag honom på min mage och Hampus klippte navelsträngen
Sen blev Hampus blev i ansiktet och barnmorskan sa åt honom att sätta sig i fåtöljen och vila, han var helt blek stackarn. Sen sa jag till han "Hampus det är nu du ska ta kort" haha, så han tog lite bilder och så.
Sen vägde dom bebisen och mätte o så, och fixade mig. Sen skulle jag gå på toa, så jag ställde mig upp och fyfan, har aldrig kännt sån äcklig känsla. Kändes som om dom tagit ut mina tarmar och allting och bara rört om, som om jag inte kunde andas eller nånting. Hampus fick hålla i mig när jag höll på svimma. Sen körde dom oss till BB och jag såg ut som ett spöke i ansiktet. Helt likblek.
På morgonen var det barnläkarrond och jag var tvungen att gå till rummet där man skulle vara
Det var skitjbobigt, kunde knappt gå, fick typ luta mej på plastlådan där bebisen låg, hehe.
2 dagar senare, alltså på fredagen fick vi åka hem.
När jag tänker tillbaka på förlossningen så saknar jag den jättemycket, skulle mer än gärna föda om honom, även om det gjorde ont. Det var verkligen det bästa jag gjort i hela mitt liv, och jag ser fram emot nästa (även om det dröjer tills dess).
Jag är jätteglad att det gick så bra och snabbt. Så att man kan tänka tillbaka med glädje och inte må dåligt för att det var jobbigt eller en jobbig upplevelse.
Allt som allt tog förlossningen 7h från första värken, och jag kunde inte vart mer nöjd med den!
Jag är oxå glad att min älskade Hampus var så duktig och hjälpte mig fast han säkert var livrädd själv och tyckte det var läskigt. <3
v Onsdagen den 10 februari 2010 fick vi världens finaste prins, William Ahlstedt Norén. Han var 54 cm lång och vägde 4160g. Han är den finaste bebisen i hela världen v
Vecka 28
Det är inte vecka 28 förns på söndag men jag lägger upp det här nu iallafall :)
Vecka 28: 8 nov - 14 nov 2009
Vecka 28
Kroppen: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.
Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.
Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.
Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. Vad tror du att ditt barn drömmer om?
